Klicka för större bilder
Amaryllis – den perfekta blomman
Texten har tidigare varit publicerad i ELLE Interiör nr 51/2001, publiceras med tillstånd
av ELLE Interiör/Hachette Filipacchi Sverige AB.
Foto © Titti Erksell Barker. Här publiceras ett delvis annorlunda bildurval än i
ursprungsartikeln.
"Ingen blomma har fått så hög couleur och så lysande glantz som denne sköna Amaryllis"
skrev Carl von Linné redan 1742. Och visst är amaryllisen fantastisk.
Hög och elegant sträcker den sig mot himlen. Amaryllisen kan planteras som lök i kruka, eller köpas vid
jultid som dyr men hållbar snittblomma.
Min egen amaryllisförälskelse började under en vistelse i Sydafrika där liljor växer vilt
och i sådant överdåd att jag kunde plocka hela fång. På terassen till mitt hus fanns
stora krukor med liljornas kusin amaryllis; ljusgula, vita, mörklila, prickiga, spräckliga…
Ja, alla färger och former utom just den enkla sammetslena röda som jag kom ihåg
från blomsteraffären i Sverige. Men den klassiska bilden av amaryllis i Sverige är
förstås ”Christmas Dream”, röd, yppig och halvmeterhög syns den i vart och
vartannat julpyntat fönster från Lucia till långt efter nyår.
Under många år hade jag köpt de stora julblommorna och försökt hitta på nya
arrangemang för att hindra att de skulle välta (de har drivits till att utveckla
gigantiska blomklockor vilket medför att tyngdpunkten ligger på själva blomman
istället för på lök och rötter.) Den vita varianten, ”Christmas Gift” har aldrig blivit lika
populär vilket möjligen beror på att vi i Sverige av tradition förknippar vita blommor
med begravningsblommor. Men de senaste åren har ”Christmas Gift” fått en renässans
– nu som snittblomma.
Idag är intresset för förädlade amaryllis mycket stort och varje år presenteras nya sorter.
Amaryllisen finns hög, låg, enkel och dubbel, stor- eller småblommig, och i de mest
fantastiska färgställningar. Svenskarna är uppenbarligen mycket förtjusta i amaryllisen
för vi köper årligen mer än 1,8 miljoner och de nya sorterna säljer bra trots att de är
förhållandevis dyra. De flesta lökarna drivs upp av professionella handelsträdgårdar;
exempelvis hos Nygaards i Halmstad där man under höstmånaderna kan
beskåda 260 000 amaryllis på tillväxt. Det är många. Ett helt hav! Ändå räcker
de aldrig till för att täcka efterfrågan.
För den som vill pröva lite udda sorter är det egen lök som gäller. Vi är numera många
som blivit bergtagna av amaryllisen och varje år är det samma rusch efter lökarn
Redan i slutet av september står amaryllisens vänner i plantboden och fingrar på
amaryllislökar, mumlar för sig själva (man kan ju inte välja alla hur gärna man än vill),
vägande lök mot plånbok inför årets (viktigaste?) inköp. Det är en lycklig stund när
man senare vandrar hem med ett halvt kilo skrynklig jättelök som innehåller den
ultimata skönhetsupplevelsen.
I oktober skall lökarna planteras. De får ligga i blöt över natten för att rötterna skall
kunna dra åt sig fukt igen. Jag planterar dem i stora tunga lerkrukor från
Det Kungliga Danske Haveselskab, krukornas Rolls Royce. De är så tunga att de
klarar alla storlekar av amaryllis utan att trilla omkull. Först lägger jag ett lager
lecakulor i botten för dräneringens skull och sen fyller jag på med jord. Lökarna
skall titta upp över ytan, en tredjedel är lagom. På med pappersstrutar och ställ i
rumstemperatur. Ett par gånger i veckan vattnar jag med ljummet vatten och pratar
lite med den synnerligen tillknäppta och skrynkliga löktopp som tittar upp över jorden.
Min lokala blomsterhandlare hinner få många frågor om när det kommer att finnas
mossa att köpa. Den gröna lite långhåriga ”mossan” (egentligen en lav) är nämligen
fin att lägga runt löken och hjälper samtidigt jorden att behålla sin fuktighet.
November försvinner och det börjar bli kallt ute. I krukorna händer ingenting.
Så kommer december, dagarna blir allt kortare, vi tänder det första adventsljuset.
Och väntar. Och väntar. Nu har vi väntat i två månader på denna blomma och
väntan börjar sakta i misströstan. Det är väl inget fel på de här lökarna?
Man kan ju aldrig veta, även om de var skamlöst dyra.
Så ett par tre dagar före Lucia tittar plötsligt den första knoppen fram.
Försiktigt och trevande, jaha det här kommer nog att ta sin tid, tänker man
pessimistiskt. Kommer det att bli några blommor alls till jul?
Men så, bara över en natt, händer det saker. Stängeln har börjat växa och
nu växer den snabbt. Efter några dagar är den flera decimeter hög.
En tjock stjälk som vrider sig och söker sig till det knappa dagsljuset. Den
knubbiga knoppen sväller och sträcks ut tills den en morgon börjar öppna sig.
Där, bland de svagt limefärgade och gräddvita bladen skymtar flera blommor
som längtar efter att få komma fram.
När den första amaryllisen för året slår ut överträffar den alla förväntningar.
Förstås. Varje år är det likadant, för varje amaryllis har sin egen utstrålning
och karaktär. 490 kronor kostade våra tre ”Gracilis Lemon Lime” inklusive mossa
och jord. Som tre sköna gudinnor visar de upp sina behag inför en andäktig publik.
Blicken dras oupphörligt till de sirliga svagt limefärgade klockorna,
det är som om sinnet aldrig kan få nog.
Så kommer den dagen då den första blomklockan tippar lite och ser trött ut.
Är det verkligen slut nu? Det är en chockartad upplevelse. Det är i det läget
man räknar ut exakt hur många månader det är kvar tills nästa omgång lökar
skall planteras. När det väl börjat gå utför vissnar blommorna snabbt.
Jag nyper av dem allt eftersom och snart vissnar även stängeln och bladen
står ensamma kvar, ännu friska och spänstiga. Så snart frosten gått ur marken
planterar jag ut amaryllisen i rabatten. Där kan den överraska med att blomma
en extra gång strax innan den vissnar ner helt framåt augusti. Då gräver jag upp
den och den får gå i ett svalt vinteride i källaren. I december är det dags att väcka
den ur skönhetssömnen genom att plantera den i ny jord och vattna försiktigt.
Din amaryllis kommer att vakna till liv igen, men nu som älskad vårvinterblomma!
Amaryllislöken är ett litet underverk
av prasslig fyllighet. Den är redan
tre år gammal när du ser den i
butiken. En bra lök känns tung,
den väger cirka halvkilot och
rottrådarna ska vara feta och mjälla.
Sällsynta varieteter av amaryllis
hippeastrum är lika åtråvärda för
dagens samlare som tulpanlöken
var under 1700-talet. Varje år
presenteras nyasorter på lökmässor
världen över för en andäktig publik.
